Flygfoto, från marken!

Flygfoto, från marken!
Min 3:e zeppelinare

söndag 8 juni 2008

Alla dessa flygande föremål

Dagarna fick jag frågan , en fråga som ställs lite då och då: har jag blivit av med någon zeppelinare vid något tillfälle?

Nej, det har aldrig hänt svarade jag sanningsenligt. Men om jag fick svaret idag, skulle jag svara annorlunda, med ett ja.

Det du ser på bilden, till vänster, är min (före detta) ballong (med min första egenbyggda utrustning) på sådär 400 meters avstånd, i total frihet, mot nya höjder.

Skulle precis avsluta att ta flygbilder på en sjö och en brygga. Minuterna innan var jag närmare sjön och tog närbilder. Även där var det lite blåsigt, men upp till 50 meters höjd gick det att kontrollera fotandet.
Flygfotograferade en gård några timmar innan, även det utan problem. Visst blåste det ca 7-9 m/s så att ballongen dinglade, men var i relativ låga höjder (ca 50 - 80 m). Sjön var dock lite större än gården så ballongen åkte upp till ca 100 meters höjd för att få med så mycket som möjligt.
Och där uppe blev det stopp, att börja med. Det gick inte att väva ner zeppelinaren en enda mm, dessvärre även bromsen på rullen började ge efter av det enorma draget, hela rullen var hett som attan. Som om man fångade en val! Normalt ger sig vinden efter i intervaller och man får chans att veva in ballongen, men nu fick jag inte en bråkdel av en sekund till chans. Försökte med hela min tyngd dra ner lite, väva ner, men nej, det gick inte. Det oerhörda draget var konstant, undrar om det inte var Jet-vindar som var vilse? Dragkampen pågick i flera minuter...

Det som händer när linan är styv och det blåser bra, är att zeppelinaren kan störtdyka, och då måste man ge efter för att den ska vända nosen upp igen...så den tvingade mig att släppa alla 200 m på linan (samt bromsen gav efter). Då trasslade linan in sig i en trädtopp, såg ballongen virvla bakom trädkronan.
Tur att jag har alltid handske på mig annars kunde jag ha fått djupa sår efter den rusande linan. Tom med hande fick jag brännsår på ena fingret.
Till sist brast linans förankring vid rullen, och ekipaget påbörjade sin vandring mot okända mål och höjder....

Ja, vad ska man säga, det finns lärdomar att ta, men det är sånt som händer! Dags att ta fram reservsystemet.

De andra föremnål som fångades på bilden är några insekter som ville vara med mig i denna svåra stund.... -:)

2 kommentarer:

Gustav sa...

Intressant läsning! Jag är en glad hobbyfotograf som önskar jag fotade mer men det gör säkert många.

Måste kännas som ett fritt yrke! Smart med zeppelinare men det som slår mig direkt är att de borde vara svår att styra. Måste du invänta att den hamnar i position eller har du någon liten hjälpmotor för att kameran skall hamna i rätt läge?

HåboPortalen sa...

HeJ Gustav,

Visst ärt det ngt med att fotografera? Fast även i det här yrket gäller att kunna behålla glöden och nyfikenheten, och inte stupa under andra sysslor som även de tillhör jobbet.

Generellt tänkte jag inte gå i tekniska detaljer, men så lite kan jag avslöja att en hjälpmotor används för att få kameran rätt. Sedan är det så att jo större vind, desto svårare blir det att fota.

Lycka till med fotandet!